I somras gjorde jag ett DNA-test och detta gjorde att jag återfick mitt intresse för släktforskning, eller rättare sagt fick mig att starta med det igen, intresset har alltid funnits.
Nu satte jag mig idag med en uppgift att följa lite syskon till förfäder framåt i tiden. Jag valde ut en syster, och började följa henne från hennes vigsel 1780. Hon visade sig stanna kvar i hembyn med sin man, han från en grannsocken. Redan året efter föddes deras äldsta barn, en son. Därefter följde sju barn till. Under 24 års tid föddes åtta barn, varav endast ett dog som barn. Jag såg i husförhörslängderna hur barnen växte upp, konfirmerades och flyttade iväg. Fram till att de dör 1829 respektive 1832.
Under en timmas tid har jag följt dem från deras vigsel till deras begravning. Jag vet inte hur de såg ut, jag vet inte hur de var som personer. Tankarna flyger hela tiden. Ett helt liv har studerats under en timmas tid.
Kommer man att själv att hamna under luppen på kommande generationer? Det ger perspektiv på tillvaron. Jag är en liten tråd i den stora väven som mänskligheten utgör. Precis som Gertrud Månsdotter och Per Persson i Virsryd i Linneryds socken var. Man är både liten, men också betydelsefull, Även de lösa trådarna har en betydelse för verket som helhet. Som den lilla Maria Persdotter som levde åtta månader 1788-1789. Även denna lilla flicka har gett avtryck. Även de som aldrig gjort skriftliga avtryck har gjort avtryck på andra.
Det är en sak som fascinerar.
Linneryd AI:15 (1823-1831) p84
