onsdag 16 januari 2013

Wagneråret II: Tannhäuser


Den första kontakten med Wagners musik var för mig under gymnasiets sista år. Jag hade något år tidigare snöat in lite på Tjajkovskij och pga. detta gått med i en skivklubb för klassisk musik där man fått ett antal skivor av denne ryska gigant. I klubbtidningen hade de ett erbjudande om en opera av Wagner, Tannhäuser. Min uppfattning av Wagner var intill dess ganska grumlig, det jag hade hört av operor- vilket mest var moderna operor som sänts på tv- var inte helt fördelaktig. Men jag var nyfiken och tänkte jag testar. Hem kom en LP-box med Paris-versionen av Tannhäuser med Placido Domingo sjungande huvudrollen. Jag lyssnade. Jag lyssnade igen. Jag blev betagen. Jag var fast.

Tannhäuser är fortfarande min favoritopera. Allt känns så aktuellt och viktigt i den. Den stora frågan är vad som är viktigast i vårt liv, Venus eller Elisabeth?

AKT I:

Tannhäuser är när operan börjar i gudinnan Venus berg. Han har varit där i sju års tid, men har tröttnat på den sinnliga njutningen. Venus försöker hindra honom från att ge sig av, men Tannhäuser framhärdar:

Stets soll nur dir, nur dir mein Lied ertönen,
gesungen laut sei nur dein Preis von mir!
Dein süsser Reiz ist Quelle alles Schönen,
und jedes holde Wunder stammt von dir.
Die Glut, die du mir in das Herz gegossen,
als Flamme lodre hell sie dir allein!
Ja, gegen alle Welt will unverdrossen
fortan ich nun dein kühner Streiter sein!
Doch hin muss ich zur Welt der Erden,
bei dir kann ich nur Sklave werden;
nach Freiheit doch verlangt es mich,
nach Freiheit, Freiheit, dürste ich;
zu Kampf und Streite will ich stehn,
sei's auch auf Tod und Untergehn! -
Drum muss aus deinem Reich ich fliehn!
O Königin!
Göttin, lass' mich ziehn!

Venus kontrar:

Zieh hin! Wahnbetörter! Zieh hin!
Geh! Verräter, sieh, nicht halt ich dich!
Flieh, ich geb dich frei
Zieh hin! Betörter!
was du verlangst, das sei dein Los!
Zieh hin! zieh hin!
Hin zu den kalten Menschen flieh,
vor deren blödem, trüben Wahn
der Freude Götter wir entflohn
tief in der Erde wärmenden Schoss.
Zieh hin, Betörter! Suche dein Heil,
suche dein Heil, - und find' es nie!
Sie, die du siegend einst verlachtest,
die jauchzenden Mutes du verhöhnst,
nun fleh sie an um Gnade, wo du verachtest,
jammre nun um Hold!
Dann leuchte dein Schande,
der hellen Schmach wird dann ihr Spott!
Gebannt, verflucht, ha! wie seh' ich schon
dich mir nahn, tief das Haupt zur Erde: -
"o! fädest du sie wieder,
die einst dir gelächelt!
ach! öffnete sie dir wieder
die Tore ihrer Wonnen!"
Auf der Schwelle, sieh' da!
ausgestreckt liegt er nun,
dort wo Freude einst ihm geflossen!
Um Mitleid fleht er bettelnd, nicht um Liebe!
Zurück! Entweich, Bettler!
Knechten nie, nur Helden öffnet sich mein Reich!
(dessa citat och lite till innan, med engelsk undertext, finner ni här http://www.youtube.com/watch?v=ETTgybOtFXk )
Men Tannhäuser framhärdar och åkallar jungfru Maria; ”Mein Heil liegt in Maria!” Han lämnar berget där Venus bor och kommer till sina gamla trakter i Thüringen där han snart stöter sina gamla vänner. Tannhäuser vill söka sona sina synder. Vännerna försöker övertala honom att komma med dem till lantgreven Hermanns borg Wartburg. Den som lyckas är Wolfram von Eschenbach som gör det genom att nämna Elisabeths namn, Tannhäusers gamla kärlek. Detta trots att Wolfram faktiskt själv älskar Elisabeth, men han förnekar sin egen kärlek för sin väns skull. Tannhäuser accepterar att komma till Wartburg.

AKT II:

Elisabeth prisar åter sångarhallen, som hon undvikit sedan Tannhäuser försvann och hon träffar med Tannhäuser. Lantgreven Hermann skall hålla en sångartävling för att fira Tannhäusers återkomst.  Man skall i sången prisa kärleken. En efter en av de församlade sångarna och riddarna prisar en dygdiga kärleken, men Tannhäuser hånar dem, att de inte känner den verkliga kärleken. Till slut brister han ut i en hyllning till Venus:

Dir, Göttin der Liebe, soll mein Lied ertönen,
gesungen laut sei jetzt dein Preis von mir!
Dein süsser Reiz ist Quelle alles Schönen,
und jedes holde Wunder stammt von dir!
Wer dich mit Glut in seine Arme geschlossen,
was Liebe ist, kennt der, nur der allein!
Armsel'ge, die ihr Liebe nie genossen,
zieht hin! Zieht in den Berg der Venus ein!

Det blir uppror i salen, kvinnorna flyr och männen vill slå ihjäl Tannhäuser. Nu träder Elisabeth in, hon hindrar männen från att döda Tannhäuser för vad är hans död mot det dödslag som han just gett henne; 

Zurück! Des Todes achte ich sonst nicht!
Was ist die Wunde eures Eisens gegen
den Todesstoss, den ich von ihm empfing?

Tannhäuser får möjlighet att sona sina synder genom att följa med pilgrimerna mot Rom, för endast påven kan ge honom förlåtelse.

AKT III

Wolfram och Elisabeth inväntar pilgrimmernas återkomst från Rom. Tannhäuser är inte med dem. Elsabeth ber till Maria och dör. Tannhäuser återkommer, berättar för Wolfram om sin färd till Rom och att påven sagt att först den dag som hans stav åter ger friska löv kommer Tannhäuser att få frälsning undan sina synder. Tannhäuser vill, då frälsning är honom omöjlig, återvända till Venus för att åtminstone få njutning. Wolfram försöker stoppa Tannhäuser och Venus som kommer för att få med sig denne. Återigen är det Wolfram som stoppar Tannhäuser genom att nämna Elisabeth. Nya pilgrimmer återvänder, nu med påvens grönskande stav i sitt förvar. Tannhäuser dör i förvissning om att Elisabeth bett för honom.



Wagners opera hade först premiär i Dresden 1845. En ny version (med balett i första akten, förlängd dialog mellan Tannhäuser och Venus samt en förkortad sångarstrid) hade premiär i Paris 1860. Ofta kombinerar man de bägge versionerna idag.
Musiken är vild, extatisk, storslagen men ändå personlig och finstämd. Ett fint parti är Wolframs sång från tredje akten ”O, du mein holder Abendstern” (http://www.youtube.com/watch?v=IeIELcAod1k ) eller Elisabeths hallaria (http://www.youtube.com/watch?v=yyKJXAM5Z9s ). Storslagna är körscenerna med gästernas intåg i Wartburg (http://www.youtube.com/watch?v=9vZX3ryvs8Y ) och pilgrimskören (http://www.youtube.com/watch?v=Sj57sQahA4w ) . Wagners ledmotivteknik är ännu inte färdigutvecklad som den är i Nibelungens ring, men den hjälper till att förhöja dramat. Baletten, som tillkom i Parisversionen) är fantastisk musik och med rätt koreograf kan denna bli en höjdpunkt i sig (http://www.youtube.com/watch?v=631iE-_lbAs ).

Och åter den stora frågan, den som István Szabó låter dirigenten Zoltan Szanto säga till sångarna i den underbara filmen Möte med Venus (som handlar just om Tannhäuser; filmen är omöjlig att få tag på numera, någon som vet var man kan få tag i den?) : Vilket är viktigast i våra liv, Venus eller Elisabeth?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar