tisdag 1 januari 2013

Wagneråret, del 1.


I år är det 200 år sedan Richard Wagners födelse. Få pesoner har ett sådant fascinerande livsöde, och rör upp känslor så lång tid efter sin död, både för och emot.



Kort biografi:
Wilhelm Richard Wagner föddes, som det nionde och sista barnet till polisakturien Carl Friedrich Wilhelm Wagner och hans hustru Johanne, 22 maj 1813 i Leipzig. Fadern dog ett halvår efter den yngste sonens födelse och modern gifte snart om sig med Ludwig Geyer, en skådespelare, målare, diktare och sångare som kan varit far till Johannes yngsta son. Richard växte upp under namnet Richard Geyer. 

     Den unge Richard var intresserad av dramatik och bestämde sig som 16 åring att bli operakompositör, trots att han då knappast kunde spela piano. 

     Via arbete som körrepititör blev han 1834 musikalisk direktör vid en teater i München och 1837 kapellmästare i Riga. Han var då sedan 1836 gift med skådespelerskan Minna Planer (1809-66). 1839 fick paret Wagner fly undan fordringsägare i Riga till Paris via London. I Paris lärde han känna bl.a. kompositören Giacomo Meyerbeer (1791-1864) och författaren Heinrich Heine (1797-1856). Wagner hamnade under vistelsen i Paris i fängelse för sina obetalda skulder. Han hade nu börjat arbeta på ett par operor. 

     År 1842 blev hans första opera Rienzi uppförd i Dresden under succéartade former, och år 1843 hade Der fliegender Holländer premiär i samma stad, vilket ledde till att han blev kunglig hovkapellmästare i denna stad. År 1845 hade hans tredje opera Tannhäuser premiär, för första gången använde han sig av den tyska myt- och sagoskatten för ämnet för operan. 1848 blev hans fjärde opera Lohengrin färdig, men operaledningen ville inte sätta upp denna, delvis p.g.a.  Wagners alltmer radikala åsikter och hans stöd för februarirevolutionen i Frankrike. När revolutionsvågen i maj nästa år nådde Dresden var Wagner en av de tongivande personerna som deltog i denna. Wagners roll i Dresdenrevolten tonades senare ner av honom själv i sin självbiografi, men helt klart var han en av de ledande personerna i denna. När revolten krossades av preussiska trupper, under befäl av den blivande kejsar Wilhelm I, så lyckades Wagner genom en del tur, och hjälp från vännen Franz Liszt, fly till Schweiz.

     Under de närmaste åren skissar Wagner mycket på mastodontverket der Ring des Nibelungens och skriver även en hel del politiska texter, som Die Kunst und die Revolution och Das Judentum in der Musik. I mitten av 1850-talet inspireras Wagner mycket av Schopenhauers filosofi, vilket sedermera resulterar i musikdramerna Tristan und Isolde och i viss mån även der Ring des Nibelungens och Parsifal. 1857 får han en "asyl" hos makarna Otto och Mathilde Wesendonck utanför Zürich. Denna vistelse avbryts för gott nästa år då Wagners kärleksaffär med Mathilde blivit uppenbar för alla. 1859-61 bor han i Paris, där han 1861 gör ett brakfiasko med en delvis nykomponerad version av Tannhäuser. Under dessa år får han även tillstånd att återvända till Tyskland, dock ej Sachsen. Fiaskot i Paris har gjort att Wagners verk spelas allt oftare i Tyskland, men Wagners senaste verk Tristan und Isolde är för svårt att sätta upp. Wagner reser åren 1861-64 genom Tyskland och bor på än det ena, än det andra stället. När han publicerar texten till der Ring efterlyser han i ett förord en furste som kan vara mecenat för detta verk. När Wagner 1864 befinner sig i Stuttgart får han besök av den bayerske kabinettssekreteraren Pfistermeister, som förklarar att den nytillträdde bayerske konungen Ludwig II önskar kalla till sig Wagner till sitt hov.  Hans önskan om en furste är otroligt nog uppfylld.

Under åren 1864-1865 levde Wagner i München och umgicks dagligen med den bayerske monarken. Folk i München började kalla Wagner för Lolus, en anspelning på dansösen Lola Montez som Ludwig II:s farfar hade haft en affär med, vilket var en av anledningar till att han hade avsatts 1848. Som f.d. revolutionär sågs inte Wagner med blida ögon av det politiska etablissemanget i München, vilka motarbetade honom. Trots detta kunde Tristan und Isolde uruppföras i München 1865. I slutet av 1865 tvingades Wagner av sina fiender att lämna München. I början av 1866 slog han sig ner i Tribchen i Schweiz. Under hela denna tiden skrev han och Ludwig II brev till varandra nästan dagligen. 1868 hade slutligen Mästersångarna i Nürnberg premiär i München. Vid sidan om Rienzis premiär 1842 var detta Wagners främsta publika triumf. Han mottog applåderna från den kungliga logen i operahuset i München, där han satt med Ludwig II och dennes farfar Ludwig I.
Efter att ha blivit klar med Mästersångarna började Wagner att åter komponera Nibelungens Ring, som varit liggande sedan mitten av 1850-talet. 1869 fick Rhenguldet preimiär i München och Valkyrian det samma 1870.
I slutet av 1860-talet kom Wagner i kontakt med den unge tyske filologen Friedrich Nietzsche och en nära vänskap utvecklades mellan dem. Flera av Nietzsches tidiga verk var dedicerade till Wagner. Gradvis kom vänskapen att fördunklas, från 1876 träffas de inte mer och därefter kom de att bli varandras fiender.
1872 lämnade Wagner Schweiz för den lilla staden Bayreuth, där han grundade ett eget Festspielhaus - festspelshus - specialbyggt enligt hans idéer och till hans egna verk. Där hålls de årliga Bayreuthfestspelen. Han ville själv inte att dessa skulle kallas "operor", utan allkonstverk eller musikdramer. Huset invigdes 1876, då "Ringen" uruppfördes med kung Ludwig II av Bayern, kejsar Wilhelm och den brasilianske kejsaren Pedro II bland de prominenta gästerna.

Efter mastodontarbetet med Ringen skrev Wagner endast ett musikdrama till, Parsifal, som fick premiär 1882. Under en vistelse i Venedig i februari 1883, drabbades Wagner av en hjärtattack och avled. Hans stoft fördes till Bayreuth och han begravdes i trädgården vid hans hus Wahnfried. Enligt hans önskemål står det ingen inskrift på graven, "alla vet vem som ligger där".
(om någon tycker att det är likt det som står på Wikipedia kan jag lugna er, jag har inte kopierat det, det är jag som skrivit det som står där, åtminstone det mesta, det mesta är från min magisteruppsats Väckandet av Brünnhilde, Växjö 2004)

1 kommentar: