Släkten Capet hade blivit kungar av Frankrike genom Hugo
Capet år 987 och var det efter detta. Den äldste sonen efterträdde sin far som
kung vid dennes död fram till 1316, då Ludvig X:s postumt födde son Johan I dog
en vecka gammal. Johan I kom att som efterträdare få sina farbröder Filip V
(1316-1322) och Karl IV (1322-1328). Med Karl IV dog den capetinska ättens
huvudgren ut och en konflikt utbröt vem som skulle efterträda honom, hans
systerson Edvard III av England eller Filip av Valois, som var den närmaste manliga
arvingen till tronen. Denna konflikt ledde till det s.k. 100-årskriget mellan
Frankrike och England 1338-1453. Genom att Filip av Valois blev Filip VI av
Frankrike kom den saliska lagen att strikt tillämpas i Frankrike. När
huvudgrenen av släkten Valois dog ut 1498 kom kungamakten att hamna hos
grenarna Valois-Orléans och Valois-Orléans-Angoulème. 1589 kom så, enligt den
saliska lagen, den capetinska grenen Bourbon att bli kungar av Frankrike.
Eftersom den nye kungen, Henrik IV, redan var kung av Navarra kom den nya
titeln att bli ”kung av Frankrike och Navarra”.
Vid Napoleons fall 1814 återkom släkten Bourbon till makten
med Ludvig XVIII. Med undantag för Napoleons korta återkomst 1815 var han kung
till sin död 1824. Problem fanns med att kungen var barnlös, arvinge var hans
reaktionäre bror Karl, vilken 1824 kom att bli kung Karl X.
Karl X hade två söner, den äldste Ludvig som var tronföljare
var gift med sin kusin Marie Thérèse (Ludvig XVI:s dotter) men paret var
barnlöst. Den andre sonen, hertigen av Berry; Karl Ferdinand, mördades av en
republikan 1820 för att det inte skulle födas någon tronarvinge, men sju
månader efter hans död födde hans änka en son, Henrik som fick titeln greven av
Chambord.
Julirevolutionen 1830 ledde till att Karl X 2 augusti avstod
alla anspråk på Frankrike till sin sonson greven av Chambord. 20 minuter senare
gjorde sonen Ludvig XIX samma sak till sin brorsons förmån. Henrik V:s
regeringstid blev inte lång, 9 augusti förklarades huvudgrenen av släkten
Bourbon kronan förlustig och Ludvig Filip av sidogrenen Bourbon-Orléans blev
kung 1830-1848.
Legitimisterna, som krävde att man följde den saliska lagen,
kom att hävda att Karl X var legitim kung av Frankrike till sin död 1836 och
efter det sonen Ludvig XIX till dennes död 1844. Efter det var det greven av
Chambord, som hyllades som Henrik V. Man kan diskutera ifall Ludvig XIX och
Henrik V verkligen var kungar av Frankrike med 20 minuters respektive en veckas
regeringstid eller inte.
Legitimisterna kom att bli en stark kraft under
julimonarkin, den andra republiken och det andra kejsardömet. Under den tredje
republikens första år var det nära att greven av Chambord blev kung,
monarkisterna var i majoritet i nationalförsamlingen, men uppsplittrade mellan
legitimister, orléanister och bonapartister. En uppgörelse mellan den barnlöse
Chambord och orléanisterna där orléanisternas pretendent Philippe skulle bli
tronföljare var nära 1876, men föll på Chambords kompromisslösa vägran att acceptera
Trikoloren som fransk flagga. Vid Chambords död 1883 hade den monarkistiska
majoriteten i nationalförsamlingen försvunnit.
Greven av Chambords dödsfall splittrade legitimisterna, en
del hävdade att pretendentskapet skulle gå till Juan, greven av Montizón, som
var den karlistiske pretendenten i Spanien. Juan blev 1883 den nye huvudmannen
för släkten Capet. Andra menade att Filip V hade avstått från anspråk på
Frankrike för sig och sina efterlevanden när han blev kung av Spanien 1700,
därför skulle anspråken gå till orléanisterna.
Greven av Montizón gjorde inga aktiva krav på den franska
tronen, men han hävdade dem. Av legitimisterna kallas han Johan III. Som
pretendent efterträddes han 1887 av sin son Carlos, ”Karl XI”, vid dennes död
1909 kom anspråken till dennes son Jaime ”Jakob I”. Denne dog barnlös 1931 och
som pretendent kom han att efterträdas av sin farbror Alfonso Carlos, ”Alfons
I” vilken också dog barnlös 1936. Med detta kom pretendentskapet att gå över
till den avsatte spanske kungen Alfons XIII, som kallades ”Alfons II”.
Nuvarande legitimistiska pretendent är Louis Alphonse,
”Ludvig XX”, född 1974, andre son till ”Alfons II”, den äldste sonen Francisco dog
i en trafikolycka 12 år gammal 1984. Louis Alphonse är fransk medborgare och
han är utbildad ekonom. Han arbetar numera (2009) inom bankväsendet i New York.
Louis Alphonse är
sedan 2004 gift med den venezuelanska arvtagerskan María Margarita Vargas
Santaella. Inga representanter för det
spanska kungahuset deltog i bröllopet, troligtvis i protest mot att på inbjudningarna
som hade skickats ut hade Louis Alphonse använt titeln ”hertig av Anjou”. Paret
har en dotter, Eugenie, född 2007 och de fick under våren 2010 tvillingar,
Louis och Alphonse. Efter Louis Alphonse och hans manliga arvingar kommer
tronföljden att gå till den spanske kungen Juan Carlos I och dennes manliga ättlingar.
Juan Carlos har uttryckligen ogillat tronanspråken på den franska tronen.
Legitimisterna hävdar strikt den saliska lagen, endast
huvudmannen för den äldsta grenen av huset Capet kan vara rättmätig fransk
kung. För att komma ifråga måste man vara son till en annan medlem i huset
Capet och vara född inom ett av katolska kyrkan godkänt äktenskap.
Legitimisterna har inga som helst krav att äktenskapet skall vara med en
furstlig person.
Legitimisterna är aktiva på nätet, på youtube finns flera filmer med Louis Alphonse, och i sociala medier finns de också. På Facebook kan man hitta "Louis XX", "La Reine de France", "Institut Duc d'Anjou", "La Familie de France" och givetvis "Le Roi de France".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar