tisdag 9 april 2013

Jag kontra Upplysningen


Jag är skeptisk till Upplysningen! När man ser på denna tid kan man se olika saker beroende på vilka utgångspunkter man har. Jag ser framför allt fem linjer, ifrågasättandet, toleransen, förnuftet, nyttan och framåtskridandet.

Ifrågasättande
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter. Det enda man bör vara klar med när man ifrågasätter är att man kan komma till en slutsats att det man ifrågasätter faktiskt kan vara det bästa. Idag tycker jag många ifrågasätter utan att vara beredda på det sistnämnda. Man borde ta de ultraortodoxa judarnas läsning av Talmud som modell för hur ett bra ifrågasättande går till.

Toleransen
At tolerera andras åsikter och synpunkter tycker jag är en underbar egenskap. Man bör tolerera varje persons åsikt, men man får inte glömma att ifrågasätta alla åsikter. Jag tycker faktiskt att man tolerera även de icketolerantas åsikter (däremot inte handlingar).

Förnuftet
Att förnuft är viktigt det skriver jag verkligen under på. Upplysningens tron på förnuftet är dock farligt.  Förnuftet har gränser, vilket Immanuel Kant lyfte fram. Det är enligt mig viktigt att inse att förnuftet inte löser alla problem. Känslan är också viktig.

Nyttan
Att allt skall vara nyttigt är det värsta tankeogräs som finns. En förutsättning för att man kunna ha nyttan som utgångspunkt är att man är allvetande, många saker som till synes kan verka ”onyttiga” kan ge positiva effekter på lång sikt, medan ”nyttiga” saker kan åstadkomma fruktansvärda saker. I Sverige är detta tänkande enormt starkt och hämmar oss mycket är jag säker på.

Framåtskridandet
Att vi i allt går mot en lysande framtid är jag också oerhört skeptisk mot. Det finns en ogrundad tro på att utvecklingen ständigt går framåt, bakslag är bara tillfälliga och att framtiden är predestinerad. Precis som Georg Henrik von Wright skriver i ”Myten om framsteget” så har evolutionsteorin fått många att dra analogislutsatser om att allt utvecklas.
I dagens samhälle hör man likväl många olika grupper som hävdar att utvecklingen går inte att stoppa. En del av dessa grupperingar sympatiserar jag med, andra inte eller absolut inte. Men oavsett om jag sympatiserar med dem eller inte så är resonemanget att allt är framåtskridande giltigt. Jag ger några exempel på grupper som jag har hört resonera på sätter ovan; veganer, feminister, homosexuella, ateister, republikaner, EU-förespråkare, ”appleianer” och givetvis liberaler och socialister.

Därför är jag skeptisk till upplysningen.

lördag 6 april 2013

Wagneråret III, Rhenguldet scen I

Der Ring des Nibelungens är ett fantastiskt verk. Det tog 25 år att slutföra detta verk för Wagner och det innehåller allt. Jag tänkte hålla mig här vid handlingen av första scenen i den första operan, das Rheingold, Rhenguldet.

I floden Rhen simmar de tre rhendöttrarna omkring och leker. Fram kommer nibelungen (dvärgen) Alberich och vill ha kärlek. Rhendöttrarna avvisar Alberich och retar honom för sin fulhet, mer och mer. Woglinde nöjer sig med att se till att han inte kan nå henne, Wellgunde hånar honom för sin fulhet och Flosshilde ironiserar över hans utseende. Alberich blir arg och försöker förgäves fånga någon.

Då kommer solen fram och väcker rhenguldet, en skatt som rhendöttrarna har att vakta. Alberich har ingen aning om vad det är, men då rhendöttrarna mött hans kärlekslängtan så säger de mer än de skall, rhenguldet kan ge omätlig makt men endast till den som avsvärjer sig kärlek.


Nur wer der Minne
Macht versagt,
nur wer der Liebe
Lust verjagt,
nur der erzielt sich den Zauber,
zum Reif zu zwingen das Gold.


Alberich ser dock möjligheten, när man inte får kärlek kan man få makt. Han förbannar kärleken och tar guldet
och försvinner.

Man kan tolka detta på olika sätt. Ett vanligt är det som George Bernard Shaw lyfte fram i the Perfect Wagnerite; Alberich är industrikapitalisten som bygger upp en förmögenhet genom sitt förnekande av kärleken.
Ett annat sätt är att han våldför sig på naturen. Eller att all penningmarknad bygger på kärlekslöshet. Det finns
många varianter här. Men spännande är det.