tisdag 9 april 2013

Jag kontra Upplysningen


Jag är skeptisk till Upplysningen! När man ser på denna tid kan man se olika saker beroende på vilka utgångspunkter man har. Jag ser framför allt fem linjer, ifrågasättandet, toleransen, förnuftet, nyttan och framåtskridandet.

Ifrågasättande
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter. Det enda man bör vara klar med när man ifrågasätter är att man kan komma till en slutsats att det man ifrågasätter faktiskt kan vara det bästa. Idag tycker jag många ifrågasätter utan att vara beredda på det sistnämnda. Man borde ta de ultraortodoxa judarnas läsning av Talmud som modell för hur ett bra ifrågasättande går till.

Toleransen
At tolerera andras åsikter och synpunkter tycker jag är en underbar egenskap. Man bör tolerera varje persons åsikt, men man får inte glömma att ifrågasätta alla åsikter. Jag tycker faktiskt att man tolerera även de icketolerantas åsikter (däremot inte handlingar).

Förnuftet
Att förnuft är viktigt det skriver jag verkligen under på. Upplysningens tron på förnuftet är dock farligt.  Förnuftet har gränser, vilket Immanuel Kant lyfte fram. Det är enligt mig viktigt att inse att förnuftet inte löser alla problem. Känslan är också viktig.

Nyttan
Att allt skall vara nyttigt är det värsta tankeogräs som finns. En förutsättning för att man kunna ha nyttan som utgångspunkt är att man är allvetande, många saker som till synes kan verka ”onyttiga” kan ge positiva effekter på lång sikt, medan ”nyttiga” saker kan åstadkomma fruktansvärda saker. I Sverige är detta tänkande enormt starkt och hämmar oss mycket är jag säker på.

Framåtskridandet
Att vi i allt går mot en lysande framtid är jag också oerhört skeptisk mot. Det finns en ogrundad tro på att utvecklingen ständigt går framåt, bakslag är bara tillfälliga och att framtiden är predestinerad. Precis som Georg Henrik von Wright skriver i ”Myten om framsteget” så har evolutionsteorin fått många att dra analogislutsatser om att allt utvecklas.
I dagens samhälle hör man likväl många olika grupper som hävdar att utvecklingen går inte att stoppa. En del av dessa grupperingar sympatiserar jag med, andra inte eller absolut inte. Men oavsett om jag sympatiserar med dem eller inte så är resonemanget att allt är framåtskridande giltigt. Jag ger några exempel på grupper som jag har hört resonera på sätter ovan; veganer, feminister, homosexuella, ateister, republikaner, EU-förespråkare, ”appleianer” och givetvis liberaler och socialister.

Därför är jag skeptisk till upplysningen.

2 kommentarer:

  1. Intressant inlägg Fredrik. Jag är mycket inne på samma tänkande och har mer och mer kommit att tänka mig människan som en mönstersökande varelse. Detta sökande av sammanhang är alldeles avgjort användbart, kanske nödvändigt, för hur att klara vardagen och att leva i ett samhälle byggt på kollektiva förenklingar och underförstådda sanningar och överenskommelser. En av nackdelarna tror jag ligger i det du är inne på: tendensen att förföras av föreställningar, dra analogier och att ta steget från "användbar modell" till "objektiv sanning" med allt elände det innebär.

    Diskussioner om mönsterseendet grenslar ett antal ämnesområden, exempelvis psykologi, historia, filosofi, religion och modern naturvetenskap vilket gör det svårt att hantera, men jag skulle gärna delta i en mer omfattande diskussion om man kunde hitta personer som var verkligt intresserade av att försöka komma någon vart.

    SvaraRadera
  2. Jo, jag är övertygad om att människan av naturen måste se mönster i tillvaron. Jag tror att vissa mönster är mer eller mindre objektivt existerande, men ett stort flertal är konstruerade på olika sätt. Just det här med tanken på det förutbestämda framåtskridandet kan vara skadligt både för den som tror på en sak och de som inte gör det.Sedan må det vara "den enda vägens politik", tron på en snar animaliefri framtid eller annat.

    Jag är definitivt på en mer djuplodande diskussion kring detta, men, som du skriver Erik, är svårigheten vidden av det.

    SvaraRadera