Der Ring des Nibelungens är ett fantastiskt verk. Det tog 25 år att slutföra detta verk för Wagner och det innehåller allt. Jag tänkte hålla mig här vid handlingen av första scenen i den första operan, das Rheingold, Rhenguldet.
I floden Rhen simmar de tre rhendöttrarna omkring och leker. Fram kommer nibelungen (dvärgen) Alberich och vill ha kärlek. Rhendöttrarna avvisar Alberich och retar honom för sin fulhet, mer och mer. Woglinde nöjer sig med att se till att han inte kan nå henne, Wellgunde hånar honom för sin fulhet och Flosshilde ironiserar över hans utseende. Alberich blir arg och försöker förgäves fånga någon.
Då kommer solen fram och väcker rhenguldet, en skatt som rhendöttrarna har att vakta. Alberich har ingen aning om vad det är, men då rhendöttrarna mött hans kärlekslängtan så säger de mer än de skall, rhenguldet kan ge omätlig makt men endast till den som avsvärjer sig kärlek.
Nur wer der Minne
Macht versagt,
nur wer der Liebe
Lust verjagt,
nur der erzielt sich den Zauber,
zum Reif zu zwingen das Gold.
Alberich ser dock möjligheten, när man inte får kärlek kan man få makt. Han förbannar kärleken och tar guldet
och försvinner.
Man kan tolka detta på olika sätt. Ett vanligt är det som George Bernard Shaw lyfte fram i the Perfect Wagnerite; Alberich är industrikapitalisten som bygger upp en förmögenhet genom sitt förnekande av kärleken.
Ett annat sätt är att han våldför sig på naturen. Eller att all penningmarknad bygger på kärlekslöshet. Det finns
många varianter här. Men spännande är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar