Tronpretendenter

Jag är mycket fascinerad över tonpretendenter, och tomma kungatroner. Hur släkter i bland i århundraden håller fast vid sina krav på troner i länder som i många fall inte haft någon monark sedan många generationer. Men än mer på alla som stöder dessa pretendenter. En undersökning för inte allt för länge sedan (2007) visade att nästan var femte fransman helst såg landet som en monarki, och då hade Frankrike varit republik sedan 1870, och inte haft en kung sedan 1848. Frankrike har för övrigt tre tonpretendenter, en legitimistisk (som hävdar att överhuvudet för släkten Capet skall vara kung av Frankrike), en orléanistisk-unionistisk (som menar att grenen som härstammar från Filip V av Spanien avsade sig sina franska anspråk) och slutligen en bonapartistisk (som lyfter fram Napoleons släkt).

Jag har påbörjat en katalogisering av Europas pretendenter som vi får se när den blir färdig. Som så ofta börjar jag med något och gör det nästan klart.

Här kommer ett smakprov som handlar om storhertigdömena Mecklenburg-Schwerin och Mecklenburg-Strelitz.

Mecklenburg

I Mecklenburg härskade sedan urminnes tider obrotriternas ätt, en urgammal slavisk härskarätt som under medeltiden förtyskades. 1171 blev de tysk-romerska herrar av Mecklenburg, 1348 blev de hertigar. Hertigarna av Mecklenburg var under lång tid en maktfaktor i nordeuropeisk politik, under åren 1364-1389 var hertigen Albrekt III kung av Sverige, och under lång tid därefter hade de mecklenburgska hertigarna pretendentskap på den svenska tronen som ättlingar till Magnus Ladulås.

Mecklenburg kom under, liksom många andra tyska stater, att delas i mindre delar. När hertigsläkten i Mecklenburg-Güstrow dog ut 1695 kom det att bli en konflikt mellan hertig Fredrik Vilhelm av Mecklenburg-Schwerin och hans farbror Adolf Fredrik som var gift med en dotter till den avlidne hertigen. 1701 löste det sig så att Adolf Fredrik blev tilldelas hertigdömt Mecklenburg-Strelitz som sitt eget land med rätt att liksom sin brorson kalla sig hertig. Dessa två mecklenburgska hertigdömen kom att bestå, vid Wienkongressen 1815 erkändes bägge två som storhertigdömen.

Mecklenburg-Strelitz

Det minsta av de bägge storhertigdömena, Mecklenburg-Strelitz, hade varit duktiga på att producera drottningar i andra länder, prinsessor från Mecklenburg-Strelitz blev drottningar i Storbritannien, Danmark och Preussen (den ytterst populära Luise), men släkten var inte stor. 

När storhertig Adolf Fredrik V dog 1914 fanns det endast två manliga dynastiska medlemmar av släkten, den nye storhertigen Adolf Fredrik VI och hans fars kusin Karl Michael, som var bosatt i Ryssland och detta år sade upp sitt mecklenburgska medborgarskap. När Adolf Fredrik VI i februari 1918 begick självmord resulterade det i en konstitutionell kris. Storhertig Fredrik Frans IV av Mecklenburg-Schwerin gick in som regent i maktvakuumet som uppstått. Karl Michael sände ett brev från Ryssland där han konfirmerade att han ville avsäga sig sina rättigheter, men detta ankom först i januari 1919, då hade redan de tyska monarkierna fallit.

Mecklenburg-Schwerin

Det större storhertigdömet var inte heller något anmärkningsvärt land i Tyskland, förutom hertig Fredrik Frans III som dog under mystiska omständigheter i Italien 1897 endast 46 år gammal, om det var självmord eller en olycka är oklart. Den siste hertigen av Mecklenburg-Schwerin var Fredrik Frans IV som blott 15 år gammal fick ta över storhertigtiteln efter sin far. Fredrik Frans IV fick som ovan även ta över regentskapet över Mecklenburg-Strelitz under 1918, men 14 november samma år var han tvungen att abdikera.Han kom att leva som privatperson. Under flykt undan Röda armén dog han 1945. Hans äldste son, Friedrich Franz dog 2001 barnlös. Eftersom den andre sonen, Christian Ludwig, kom 1945 till den brittiskt ockuperade zonen, men återvände till den sovjetiska zonen där han fängslades och dömdes till 25års fängelse. 1953 blev han frisläppt efter ingripande av förbundskanslern Conrad Adenauer. Han dog 1996 utan söner, han hade två döttrar, Donata (1956) och Edwina (1960), så slöts släkten Mecklenburg-Schwerin på svärdssidan vid Christian Ludwigs död.

Huset Mecklenburg-Strelitz idag

1918 var endast Karl Michael manlig medlem av det storhertigliga huset i Mecklenburg-Strelitz. Han kom efter att flytt Ryssland till Frankrike och sedan Danmark. Från 1930 var han bosatt i Mecklenburg. Han adopterade sin brors morganatiske son Georg som efterträdare som överhuvud för släkten. Georg kom att bo i släktens slott Remplin, tills det brändes ner 1940. 1944 arresterades han av Gestapo och sattes i koncentrationslägret Sachsenhausen tills han befriades därifrån i februari 1945. Han kom att flytta till Sigmaringen. Hans anspråk på Mecklenburg-Strelitz godkändes 1950 av familjen Mecklenburg-Schwerin. Hertig Georg dog 1963 av hjärtattack.

Som efterträdare fanns sonen Georg Alexander. Han kom att ägna sig åt olika företag, tidvis bodde han på Irland. I samband med Berlinmurens fall kom han 1990 att åter flytta tillbaka till Mecklenburg, han fick en lägenhet i det forna storhertigliga residensen Mirow. Han dog där 1996. I sitt äktenskap med ärkehertigen Ilona av Österrike födde fyra barn, tre döttrar; Elisabeth Christine (1947), Maria Katharina (1949), Irene (1952, och en son, Borwin (1956).

Dagens överhuvud för släkten är hertig Borwin. Han är stormästare för riddarorden ”der Greiff”. Han har tillsammans med prins Georg Friedrich av Preussen återinvigt slottet Hohenzieritz, det slott som var drottning Luise av Preussens eget. Borwin är gift med Alice Wagner sedan 1985. De har en dotter, Olga (1988) och två söner; Alexander (1991) och Michael (1994).

En del tyska monarkister hävdar, med stöd i ett fördrag mellan Mecklenburg och Brandenburg från 1442 att sedan 2001 är prins Georg Friedrich av Preussen även hertig av Mecklenburg. Detta är något som han inte själv hävdat.