Blind lydnad

Jag är skeptisk till grupper som kräver blind lydnad av sina medlemmar. Oavsett om det idrottsföreningar, religiösa grupper, mc-gäng, politiska grupperingar eller något annat. Det måste finnas ett visst utrymme för tvivel och rätten att framföra dessa. I en alltför styrd tillvaro kan en ledare som är instabil föra gruppen var som helst.

Jag fick en bok ”Avhopparen” av Robert Dam i julklapp av min kära hustru. Den är författarens skildring om hur han upplevt 21år inom Scientologin. En skrämmande berättelse som beskriver hur en idé, som hade goda anslag och inte var helt fel, utvecklas till en organisation för att kontrollera medlemmarna och få ut så mycket pengar som möjligt. Ledaren, L. Ron Hubbard, är karismatisk och skriver logiskt och konsekvent. Problemen är att han bygger på märkliga antaganden och att han är psykopat. De som tar över efter honom är också psykopater.

Dam skriver på ett sätt så att man kan förstå varför han går med, varför han håller fast och avancerar inom gruppen, samt slutligen varför han lämnar den. Jag tror man kan applicera samma typ av tänkande för många olika grupper, många som har en hyggligt fungerande kärna, men som överexploateras och blir absurd.

Det bästa jag sett om detta är en film, ”Idioterna” i regi av Lars von Trier. Det är en av de filmerna som gripit mig mest när jag såg den, kanske för att jag på ett sätt kunde se mig själv i den. Den är ett utmärkt exempel på hur en sekt fungerar.