Utdrag ur "På Gränsen"

Här kommer ett utdrag från inledningen av min historiska roman "På Gränsen". 

Vinden var ganska svag denna dag, den sjuttonde juli året 1649 efter Frälsarens födelse. Mycket folk hade samlats vid tinget i Vare, tingsplatsen i det nyupprättade Virestads friherrskap som av drottning Kerstin givits åt greven och fältherren Lennart Torstensson. Det var tydligt att greven ville ha ut något av sitt friherrskap så ovanligt många personer hade ställts inför rätta. Det ingick i hans rättigheter för friherrskapet, han skulle få alla böter som annars skulle tillfalla kronan. Just denna dag var det varmt, solen sken från en blå himmel på vilken det syntes bara några enstaka moln, den grunda Virestadsnäsasjön, som man skymtade en bit bort, låg nästan helt stilla nedanför tingsplatsen. Men stilla det var det inte vid tinget. Det verkade vara som om hela friherrskapet som hade kommit dit. Efter alla krig var det något fler kvinnor än män, men många män också. Virestads och Stenbrohults socknar, som utgjorde friherrskapet, hade talrikt med små gårdar. De flesta som var vid tinget hade, precis som vid kyrkobesöken, tagit på sig sina finaste kläder som alla liknade varandra även om inga var exakt likadana. Kvinnornas korta kjol, som var blå, satt ihop med det röda livstycket och de hade en röd list hängande runt magen. Eftersom kjolen slutade redan vid vaden syntes deras röda strumpor tydligt. En vit skjorta och en stickad krage gjorde att där kvinnorna höll till var det ett hav och rött, blått och vitt. En del av kvinnorna hade en blå kappa, men i värmen hade de flesta tagit av den. Männen hade gula byxor och en randig eller röd väst över skjortan, en del hade en blå jacka på sig. De fattigare, inte minst de från de trakterna av friherrskapet som låg närmast gränsen, hade sina vanliga kläder, inte alls lika färgglada som de rikare. De flesta av kvinnorna därifrån hade livkjolar av ofärgat ylle och en särk av linne, männen hade på samma sätt byxor av ylle. De flesta männen bar hatt, de gifta kvinnorna hade en vit klut som de bundit ihop i nacken, de ogifta nöjde sig med band kring det uppflätade håret. Här och var såg man en man som försökt härma de rika männens vanor och rakat kinderna och halsen så att man fått hakskägget, men de flesta vuxna män hade helskägg.

En del lyssnade till tingsförhandlingarna, medan andra passade på att umgås lite otvunget med folk. Barnen lekte och man såg man ungdomar som vänslades med varandra. Men alla var på spänn, snart kom det alla väntade på.