fredag 12 oktober 2012

Kritik mot nobelpriset i litteratur


Mo Yan får 2012 års nobelpris i litteratur. Jag har inte läst något av honom, som så många andra. Jag vet inte heller om jag kommer att läsa något av honom. Det finns så mycket man skall hinna med och läsa och som småbarnsförälder är tiden liten. Men det verkar vara en spännande författare. Däremot reagerar jag en del på kinesiska dissidenter som kritiserar utnämningen pga. att han enligt dem lovsjungit Mao (http://www.dn.se/nyheter/varlden/ai-weiwei-nobelpriset-har-nu-urartat). Det skall enligt dem vara den värsta skandalen i litteraturprisets historia.

Men vad nu? Nobelpriset i litteratur har ofta kritiserats för att vara politiskt. Nu kritiserar man priset på politiska grunder, jag såg inte ett enda ord om att Mo Yans konstnärliga kvalitéer var dåliga. Skall man kritisera priset skall det vara på konstnärlig basis. Man kan tycka vad man vill om en persons politiska tankar men ändå uppskatta konstnärskapet. Ta t.ex. Knut Hamsuns mästerliga ”På igengrodda stigar”, skriven efter andra världskriget där han öppet stött den tyska ockupationen. Ta Beatles ”Lucy in the Sky with Diamonds” som är mycket bra fast jag inte tycker den inställning till droger som fanns hos dem. Eller varför inte min stora musikaliska ”idol” Richard Wagner som definitivt hade en del skumma tankar. De tankarna förminskar inte på något sätt storheten i hans verk. När det gäller konstnärlig bedömning av en persons verk skall i första hand inte politiska hänsyn tas, och i nobelprisets fall är detta solklart. Inget säger att en bestämd politisk uppfattning med automatik är en bra författare eller konstnär. Därför känns de kinesiska dissidenternas ord enbart fåniga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar