Förstörarnas ansikte

Det finns något som jag verkligen tycker illa om, det är aggressiv historieförstörelse. Det finns många exempel från såväl historien som från samtiden. Vi kan se skövlingen av klosterbibliotek under kungar som Gustav Vasa eller Henrik VIII, vi ser plundringen av de franska kungagravarna under franska revolutionen, förstörelsen av det bosniska nationalbiblioteket under Bosnien-kriget, talibanernas sprängande av Buddha-statyer och senast förstörandet av helgongravar i Mali. Nu kommer ytterligare ett exempel på detta, något som förhoppningsvis aldrig kommer att ske, men där historiehatet åter igen visar sitt fula tryne.  Exemplet är givetvis de två riksdagsledamöter som på allvar föreslagit att man skall förvisa Gustav II Adolf och Karl XII till historiens skräpkammare genom att flytta deras statyer i Stockholm (http://www.dn.se/sthlm/flytta-karl-xii-till-en-undanskymd-plats).

Alla dessa exempel visar på att folk inte vill veta om någon annan historia än vad de själva anser vara den väsentliga. De är som Chi Hoang Ti i Evert Taubes dikt Muren och böckerna.

Det var kungen av Tsin, Chi-Huang-Ti
Som lät bränna gula kejsardömets böcker
Changs o Konfutses o Laotses böcker
Kinas historia ska börja med mej, präntade Chi-Huang-Ti
Det var tretusen åras kinesisk pränt
Som Chi-Huang-Ti lät bränna på bålet
För att historien skulle börja med honom
Var och en som gömt någon bok
Blev märkt med glödgat järn
Den som blivit märkt med glödgat järn
Blev sänd till den kinesiska muren
Fick bära sten och mura stenar på muren
Var och en som gömt undan en skrift
Blev slav på Chi-Huang-Tis mur