Upprorens frånvaro

När man hör nyheter från världen är det ofta uppror och liknande som finns med, t.ex. nu från Syrien. Sedan läser man historia och det är mycket uppror och revolutioner. Men det finns ett undantag. Under svenskt 1600-tal förekom inget väpnat uppror, inga bonderevolter, inga inbördeskrig. Det är inte så att det inte fanns anledning till det, det fanns det verkligen. Höga skatter, 10 000-tals unga pojkar sändes ut i krig, det var hårda straff för saker som inte ses som ett brott idag, det var gott om uppror runt om i Europa.

Varför blev det inga uppror i Sverige på 1600-talet? Frågan anser jag vara av mycket stor vikt även ur ett internationellt perspektiv. Av allt jag läst om 1600-talet (det är en hel del) finner jag följande faktorer som viktiga:

1.       Gemensam ideologi för alla, i form av den evangelisk-lutherska kyrkan.

2.       Ståndscirkulation. De som hade begåvning kunde göra karriär inom kyrkan, militären eller förvaltningen.

3.       Man klev aldrig från myndigheternas sida över gränsen för hur mycket man kunde få ut av befolkningen.

4.       Rättvisan gällde för alla.

Jag tror den sista punkten är allra viktigast, men alla punkterna är viktiga. Även om straffen var hårda och kunde utkrävas för småsaker (enligt dagens sätt att se) visste alla att lagarna fanns för  alla, även adelsmän kunde bli dömda. Det var inga godtyckliga domar och bygdens folk fanns med i domstolarna. Häradsdomarna dömde ofta enligt lagens bokstav, medan sedan hovrätterna oftast lindrade brotten. Ta t.ex. enkelt hor (ett otrohetsfall där ena parten var ogift och den andra gift). Lagen sade att det var dödstraff för detta brott och häradsrätterna dömde det horande paret till döden. Alla dödsdomar behövde bekräftas av hovrätterna och då mildrades det till böter eller spöslitning istället. Få personer avrättades pga. enkelt hor i Sverige. Häradsrätterna var bygdens folk, det är också viktigt att betänka.

Sedan kan vi se den andra punkten där vi har Axel Oxenstiernas ord om hur man skulle behandla folket. ”Att böja, inte bräcka”. Det avslutar dagens betraktelse.