Kungariket Bayern idag

Släkten Wittelsbach har styrt i Bayern sedan 1180. Under 1200-talet kom släkten även att styra Pfalz, släkten grenade upp sig i dels en bayersk och dels en pfalzisk gren, där den pfalziska kom att inneha kurfurstevärdighet, men kom även att dela upp sig i mängder med grenar. I samband med 30-åriga kriget kom även den bayerska grenen att inneha kurvärdighet.

Kungariket Bayern

Allt eftersom kom de olika grenarna att dö ut, 1777 dog även den bayerska grenen ut och de bägge kurfurstevärdigheterna samlades hos Karl Theodor av Pfalz-Sulsbach. Men även Karl-Theodor dog utan barn och hans gren dog ut. Ny dubbel kurfurste blev Maximilian Josef av Pfalz-Zweibrücken-Birkenfeld, som 1806 antog titeln kung av Bayern och blev kung Maximilian I.

Bayern var under 1800-talet den tredje största tyska staten, och hade en inte oväsentligt roll i maktspelet mellan Preussen och Österrike.

 Den mest kände kungen är Ludwig II (1864-1886) som gynnade Richard Wagner och byggde luftslott i verkligheten. När han först förklarats sinnesjuk och sedan dött under oklara förhållanden blev hans klart sinnessjuke bror Otto kung. Efter som Otto inte var kapabel att styra var det farbrodern Luitpold som skötte detta fram till sin död 1912, då han avlöstes av sin son Ludwig. Otto blev avsatt 1913 och Ludwig kunde bli kung Ludwig III. Hans regering blev inte lång, två dagar innan kejsar Wilhelms flykt till Nederländerna tvingades Ludwig III att fly München. 12 november undertecknade han ett dokument som sågs som hans abdikation, även om det formellt sett inte var det. De följande åren levde han dels i Bayern, men även i Ungern, Schweiz och Liechtenstein. Han dog i oktober 1921 på sitt slott Nádasdy i Ungern. Han begravdes med en statsbegravning i München samma år.

Kronprins Rupprecht

I Ludwig III:s äktenskap med Maria Theresia av Habsburg-Este föddes 13 barn. Den äldste var kronprins Rupprecht, som var en av de mest framstående tyska generalerna under första världskriget. Rupprecht var den förste tyske befälhavaren som insåg det omöjliga i att vinna kriget och förordade tidigt förhandlingar.

I samband med krigsslutet avsade sig aldrig Rupprecht sina tronanspråk. Efter en kort tid i exil återvände han 1919 till Bayern. När hans far dog tog han över sin fars ställning som pretendent och huvudman för huset Wittelsbach. Han erkände aldrig Weimarrepubliken och arbetade för en återgång till monarkin, men lämnade en del av släkten Wittelsbachs tillgångar till den bayerska staten, däribland Ludwig II:s slott. Kronprinsens första hustru Marie-Gabrielle, dotter till hertigen i Bayern Karl Theodor, hade avlidit 1912. Av deras fem barn blev endast andre sonen Albrecht vuxen. 1921 gifte Rupprecht om sig med den luxemburgska prinsessan Antonia. I detta äktenskap föddes sex barn.

Kronprinsen kom att spela en viktig politisk roll i Weimarrepublikens Bayern. 1932 fanns det planer på att göra honom till Statskommissarie i Bayern med diktatoriska befogenheter, något som stöddes av många partier, däribland socialdemokraterna. Hitler maktövertagande 1933 satte stopp för dessa planer. Rupprecht var tidigt en motståndare till nazismen och blev inte lockad av Ernst Röhms försök att vinna över de gamla furstesläkterna för nazismen.

I början av andra världskriget kom nazisterna att konfiskera många egendomar som ägdes av det bayerska kungahuset, vilket gjorde att kronprins Rupprecht med familj flydde till Italien där de fick asyl hos kung Viktor Emanuel. Rupprecht verkade fortförande för ett återinförande av monarkin i Bayern, han hade olika scenarion där ett var att Bayern och Österrike formade en sydtysk stat, en annan var att släkten Wittelsbach skulle överta kejsarvärdigheten i ett postnazistiskt Tyskland. 1943 lät han uttala offentligt att han önskade att Tyskland skulle förlora kriget.

1944 befann sig hans familj i Ungern. I samband med den tyska ockupationen av Ungern i oktober fängslades Rupprechts maka och barn och fördes till koncentrationslägret Sachsenhausen, från vilket de flyttades i april 1945 då de hamnade i Dachau. Där befriades de av amerikanska trupper. Kronprinsessan Antonia hämtade sig aldrig från fångenskapen och vägrade att bo i Tyskland efter kriget. Hon dog 1954 i Schweiz.

Kronprins Rupprecht själv hade klarat sig undan fängslandet. Han fortsatte att propagera för återinförandet av monarkin men de amerikanska ockupationsmyndigheterna stödde inte honom i detta. Man beräknar dock att minst 60-70 % av den bayerska befolkningen då var för en restauration av monarkin. Även bland de folkvalda i Freistaat Bayern fanns det stort stöd för monarkin, 1954 deklarerade 70 av 170 ledamöter i det bayerska delstatsparlamentet att de var monarkister. Kronprinsen dog 1955 och fick en statsbegravning.

Hertigar av Bayern

Rupprechts äldste överlevande son Albrecht var nu pretendent till Bayern och chef för huset Wittelsbach. Han antog titeln hertig av Bayern som pretendent. Albrecht var känd för sitt intresse för botanik och natur, han var även en passionerad jägare. Han dog 1996, 91 år gammal.

Albrecht hade i sitt äktenskap med Maria von Trakostjan fyra barn, två döttar och två söner. Det var först 1949 som äktenskapet erkändes som ickemorganatiskt. Den äldste sonen Franz (född 1933) blev 1996 överhuvud för släkten Wittelsbach och hertig av Bayern. Han studerade företagsamhet och har varit en stor konstsamlare, flera konstverk från hans samlingar är idag utlånade till olika bayerska konstmuseum.

Arvingar

Franz är ogift och hans arvinge är hans yngre bror Max Emanuel (född 1937), hertig i Bayern. Titeln hertig i Bayern är en titel som funnits i en sidogren inom huset Wittelsbach sedan 1799 (ej att förväxla med titeln hertig av Bayern). Då den siste av denna sidogren, Ludwig Wilhelm, dog 1968 utan arvingar lät han adoptera Max Emanuel som sin efterträdare.

Max Emanuel är liksom sin bror Franz engagerad i driften av familjen Wittelbachs egendomar, vilket är flera slott, stora jordegendomar och stora andelar av den bayerska industrin. Han är sedan 1967 gift med den svenska grevinnan Christina Douglas, tillsammans har de fem döttrar, Sophie (1967) gift med arvprins Alois av Liechtenstein, Marie (1969) gift med hertig Wilhelm av Würtemberg, Helene (1972), Elisabet (1973)  gift med Daniel Terberger och slutligen Maria (1975) gift med Klaus Runow. Eftersom Bayern har den saliska lagen som tronföljd kan inte döttrarna ärva, istället är det en syssling och kusin, prins Luitpold, som sedan 2008 är näst i tronföljdsordningen. 

Luitpold är son till prins Ludwig av Bayern och prinsessan Irmingard av Bayern (en dotter till kronprins Rupprecht). Han är född 1951. I samband med sitt äktenskap 1979 med Beatrix Wiegand förklarades detta äktenskap morganatiskt, men 1999 blev det förklarat som giltigt ur dynastiskt synvinkel. I äktenskapet finns fem barn, Auguste (1979), Alice (1981), Ludwig (1982), Heinrich (1986) och Karl (1987). Prins Luitpold är VD för bryggeriet König Ludwig GmbH & Co. Schlossbrauerei Kaltenberg. Han är även initiativtagare och drivande kraft bakom de årliga tornerspelen vid slottet Kaltenberg.  Hans äldste son, prins Ludwig, studerar ekonomi, historia och juridik vid Ludwig Maximilianuniversitetet i München.