lördag 17 november 2012

Ett gott liv


Vad gör ett liv bra? Frågan kan diskuteras i all evighet, men kanske kan man finna några gemensamma nämnare. För mig blev det mycket funderande för 12 år sedan när jag brände ut mig. Tack och lov kom jag över denna, men för att undvika att hamna i samma situation igen ansträngde jag mig för att finna en plan som passade. Det jag kom fram till var att se till att man blev mer ”människa” genom att tre faktorer skulle uppfyllas.

1.       Intellektuell sysselsättning i någon form.
2.       Någon fysisk aktivitet.
3.       Något skapande

För mig var det första kravet redan uppfyllt, den (för mig i alla fall) väsentliga delen av jobbet är intellektuellt. Den fysiska aktiviteten var att jag började träna karate. Det skapande blev att jag återupptog miniatyrmålandet som jag hållit på med tidigare. Senare har jag lagt till en punkt till

4.       Något lekfullt

Och detta har jag mycket i mitt liv, så det behövde jag inte börja med något nytt. Det har funkat bra för mig denna mix, vilket givetvis inte säger att det funkar för alla, även om jag tror att det gör det för många,
I senast numret  (46-2012) av Läkartidningen (som min kära hustru får) finns en debattartikel av Anders Jeppsson som hävdar att läkare i de flesta fall inte skall vara så ingenjörslika i sitt arbete utan se till att livet ges mening för patienterna. Att förvägra patienter vissa önskningar är, menar Jeppsson, att tro att människan är odödlig och att döden är ett misslyckande. Han utgår från en bok ”The top five regrets of dying” av den australiensiska författaren och musikern Bronnie Ware. Ware har i den boken summerat vad döende människor ångrar mest i sitt liv. Det sammanfattas i fem punkter:

1.       Att man inte varit sig själv tillräckligt mycket, utan försökt vara som alla andra.
2.       Att man arbetat för hårt.
3.       Att man inte haft mod att uttrycka sina känslor.
4.       Att man inte haft kontakt med vännerna.
5.       Att man inte hade tillåtit sig att vara lyckligare.

Det finns mycket att tänka på här. Vad kommer jag att ångra när jag är döende? Eller är vi inte alla döende, som Jeppsson mycket riktigt skriver. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar