Lite ur religionsboken

Här är ett stycke ur min religionsbok igen, ett avsnitt om Kristendomens ritualer:

Ritualer

Inom kristendomen finns en del ritualer, men de flesta av dem finns enbart inom ett fåtal kyrkor. En del finns inom alla dock. Här presenteras de sju sakramenten som finns inom Katolska kyrkan, men med förklaringar som jämför mellan olika kyrkor. Inom östkyrkorna pratar man inte om sakramenten utan om mysterier. Dessutom tas gudstjänsterna upp.

Dop

Dopet är centralt inom kristendomen. I Matteusevangeliet står det: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i faderns och Sonens och den heliga Andes namn (Matt 28:19).

Dopet är en ritual med vatten som innebär att den som skall döpas antingen nedsänks i vatten eller öses med vatten.

     Inom Katolska kyrkan, lutherska, anglikanska, metodistiska och en del reformerta kyrkor är i regel barndop som är när barnen är relativt små, och man öser vatten över huvudet. I östkyrkorna brukas barndop också, med där doppas barnet i regel ner helt i vatten. Baptistiska kyrkor (och avläggare som pingströrelsen) brukar troendedop, där den som döpes har uppnått en viss ålder och själv kan ta ställning till dopet, vilket sker genom helt nedsänkande i vatten. 

     Det finns olika uppfattningar om dopet. För de reformerta och baptistiska kyrkorna är dopet en bekännelsehandling, medan det inom de andra har en frälsande effekt.

Eukaristin (nattvarden)

I de tre synoptiska evangelierna berättas om Jesus sista måltid med sina lärjungar.

Medan de åt tog han ett bröd,och efter att ha  läst tackbönen, bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta, det är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud och gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse”. (Matt 26:26-28) Gör detta till minne av mig. (Luk 22:19)

Redan i urkyrkan vet vi att man firade gemensamma måltider med börd och vin och detta gör man i än i dag. Hur detta skall tolkas har varit en av de stora stötestenarna mellan olika kyrkor.

     Inom Östkyrkorna och Katolska kyrkan uppfattar man de bokstavligt. Vinet och brödet är Jesu kropp och blod, inte längre vin och bröd. I katolska kyrkan markeras förvandlingen genom att man ringer i en klocka. Det förvandlade är sedan efter detta verkligen Jesu kropp och blod, och skall behandlas utifrån detta. Eukaristin innebär frälsning. I en katolsk kyrka finns ett skåp, arken, där man förvarar det förvandlade brödet och vinet, utanför hänger en lampa som lyser och markerar Guds närvaro. Den är endast släckt under långfredagen och påskaftonen.

     Martin Luther hade delvis en annan uppfattning. För honom, och de lutherska kyrkorna, är det så att det att brödet och vinet blir Jesu sanna kropp och blod genom läsandet av Bibelns ord, men det upphör inte att vara bröd och vin.

     Den schweiziske reformatorn Zwingli ansåg att nattvarden var en ren bekännelsehandling som i sig inte medförde någon frälsning. Jean Calvin som fortsatte Zwinglis tankar hade dock en kompromiss, vinet och brödet är bara vin och bröd, men genom Bibelns ord om instiftandet av nattvarden kommer man ikontakt med Kristi andliga kropp, vilket ger frälsning. Zwinglis och Calvins tankar har olika olika hög grad påverkat de flesta andra kyrkor än de ovan nämnda.

Boten

Att alla människor gör och tänker fel ibland anses allmänt inom kristendomen. Även Jesus trognaste lärjunge Petrus förnekade Jesus vid tre tillfällen för att ta ett exempel. Formerna för att göra bot varierar i hög grad mellan kyrkorna. Inom Katolska kyrkan och östkyrkorna består boten av bikt, ånger och avlösning. Bikten innebär att man bekänner sina synder inför en präst, ånger innebär att man skall ångra sig i sitt hjärta och att det inte bara skall vara en läpparnas bekännelse. Avlösning innebär att prästen förlåter den biktande och säger åt den att göra vissa heliga handlingar för att man skall bli botad från de synder man bekänt. Det är vanligast att be ett antal böner. Inom Katolska kyrkan så finns särskilda biktbås där man kan bekänna sina synder anonymt för prästen.

     Boten var mycket viktig för Martin Luther, men den har ändå kommit i skymundan i de protestantiska kyrkorna. Det Luther reagerade på i den Katolska kyrkans botlära var framför allt avlösningen. Prästen skulle inte förlägga den botande någon handling, det är att lyssna och att Guds namn förlåta.

Konfirmationen

Som en bekräftelse på dopet finns konfirmationen. Inom östkyrkorna sker den omedelbart efter dopet, medan i andra kyrkor som praktiserar barndop så sker den när barnet uppnått en viss ålder, mellan 8-15 år är regel. Inom östkyrkorna innebär konfirmationen att man smörjer den döpte med helig olja och innebär att man kan deltaga i eukaristin.

Inom katolska kyrkan, anglikanska kyrkan samt inom lutherska kyrkor innebär konfirmationen att man lär sig om kristen tro. Själva konfirmationen är en bekräftelse på dopet och sker, inom Katolska och Anglikanska kyrkan av en biskop. Inom de lutherska kyrkorna behövs ingen biskop. Konfirmationen är det som är start för nattvardsgång, men detta har t.ex. inom Svenska kyrkan försvunnit.

     I vissa kyrkor med troendedop har även börjat införa konfirmation som en ytterligare bekräftelse på dopet.

Äktenskapet

Äktenskapet räknas som en helig handling inom östkyrkorna och Katolska kyrkan. Ritualen kan variera mellan olika kulturer. Eftersom det är ett sakrament är det oupplösligt enligt Katolska kyrkan. Separation kan accepteras (och skilsmässa i juridisk mening i nödfall), men det är inte tillåtet att ingå nytt äktenskap medan den man blivit vigd med lever. I ortdoxa kyrkor accepteras skilsmässa, men det finns ett förbud mot mer än tre äktenskap under sin livstid. 

Vigningen

Vigning, eller ordination, till präst och diakon räknas som en helig handling inom Katolska kyrkan och östkyrkorna. Präster ordineras av en biskop genom handpåläggning. Inom dessa kyrkor poängteras den apostoliska successionen, men en kedja av handpåläggningar sedan apostlarnas tid.

Även inom anglikanska, lutherska och en del andra kyrkor finns även där prästvigning som går till på ungefär samma sätt, men det räknas inte där som en helig handling som på samma sätt inom dem Katolska kyrkan och östkyrkorna.

De sjukas smörjelse

Vid allvarliga sjukdomar så kan man få de sjukas smörjelse i hopp om att kunna tillfriskna. Inom ortodoxa kyrkor sker detta med sju närvarande präster, inom katolska kyrkan räcker det med en präst för detta. Den sjuke besmörjes med helig olja i detta sakrament. Det är viktigt att påpeka att det inte heter sista smörjelsen som det ofta benämns. Det är ihop om tillfrisknande som det ges, inte som en förberedelse inför döden. Det sista sakrament som man bör ta som förberedelse inför döden är snarare eukaristin. Detta sakrament saknas helt i de protestantiska kyrkorna.

Gudstjänster

Gudstjänstformerna kan variera mycket inom kristendomen. Inom östkyrkorna följer gudstjänsten samma mönster enligt en bestämd liturgi, där mysteriet med Gud blev människa och eukaristin är i centrum.

     Katolska kyrkans gudstjänster kan utformas på delvis olika sätt, men även här är eukaristin i centrum. Predikan förekommer, och gudstjänsterna utformas delvis på olika sätt beroende på var i kyrkoåret de finns.

    För de protestantiska kyrkorna är eukaristin inte i centrum som på samma sätt som i andra kyrkor. Här är det istället predikan som är det centrala. I anglikanska kyrkan påminner liturgin mycket om den katolska, för lutherska kyrkor är det lite mer skillnad, och en än större skillnad sedan mot reformerta. 

     Framförallt i och med pingströrelsens framväxt har friare gudstjänstformer utarbetats, där ingen liturgi är bestämd.