Tvåspråkighet

Hemma igen sedan en vecka. Ungern var fint och trevligt som vanligt. Problemet för mig är språkligt, min ungerska vokabulär består främst i artighetsfraser, matord, djur och några fula ord. Men det är spännande med språket, inte minst genom att se att ens döttrar blir tvåspråkiga. Den ”stora” pratar på ganska bra på svenska, hon förstår ungerska och börjar använda fler och fler ungerska ord. Det skall bli spännande att se hur bra hon kommer att bli, svenskan kommer ju att bli hennes första språk. Hur går det att skilja språken åt? Kommer jag att bli isolerad när alla andra i familjen har ett ”hemligt” språk? 

Dombok

"Sammedagh Tingfördeß een gammall förrymbder Soldat beuißligh Tiuff, wåldzuerkare och Mordare Oluff Mannasson i Jdekulla som wed paß Aderton Åhr hafuer hollet wed skogen och gånget för sina Skielmachtige bedreff flychtigh, först bleff han een laghschrefuen knecht och waer tuenne gånger på Togh, När han sidste gångh heemkom och åther galt till Togz rymbde han sin koes och alldrigh sedan Någon Tiänst giorde, likuäll när han så gich bedrogh han een Annor laghschrefuen knecht mz sigh till skogz Jngemar persson be:dh i Jdekulla förnembligst till att fortßettia sina bofue och Tiufuestycher, dhet dhe och tillsammans wechta flitigt giorde hafuandeß åthskillige pertzeler i förrådh som dhe stulet och rånt hafua weet ingen huru dhe om samlaget och byteßmåhlet blefue sams."

Kulturell jämförelse

Likhet och skillnader mellan kulturer är spännande. Nu är man i Ungern, hos svärmor, och det finns mycket spännande likheter och skillnader mellan svensk och ungersk kultur. Likheterna är spännande, vad beror de på? En allmän europeisk kristen kultur samt stor tysk kulturpåverkan på bägge länderna är självklara svar där. Skillnaderna är många och svårare att förklara enkelt. Sverige har aldrig varit ockuperat. Ungern hade konstant utländska trupper i landet i närmare 400år, från 1500-tal till 1920-tal. Sveriges landförluster har vi lagt bakom oss, här i Ungern sälj dekaler som visar Ungern före Trianonfreden. Nu är det skillnad i ålder mellan 1809 och 1920, men ändå.

I tisdags var jag på ceremoni i samband med årsdagen av Ungernrevolten 1956. Även om inte förstod särskilt mycket av talen som hölls så var det intressant. Militärmusik, flaggor, tal, kransnedläggelse.

Det finns mycket spännande att se och det finns mycket som man vill veta mer om hela tiden. 

Störsändare

Enligt DN vill polisen få rätt att använda störsändare för att slå ut radio- och mobiltrafik. http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-vill-kunna-sla-ut-mobiltrafik Detta anser jag personligen att även lärare skulle få rätt att använda, så många mobilmissbrukare som finns idag så skall bör vi se till att de inte använder lektionstid till sitt missbruk.

Vem är god?

”Wer ist gut?”, ”vem är god?” frågar sig den unge mannen som skjutit svanen i första akten av Wagners opera Parsifal, samme yngling som i andra akten får veta att han är Parsifal, den rene dåren.

Frågan om vem som är god är intressant, liksom vem som är ond. Begreppen gott och ont sägs komma från religionsstiftaren Zarathustra, vilket förövrigt gjorde att Friedrich Nietzsche använde Zarathustra som huvudperson i sitt verk ”Also sprach Zarathustra”, den som fört in begreppen gott och ont skulle också ta bort dem.

Frågan om vem som är god kan diskuteras i många fall. I vår egen värld är det svårt att hitta någon helt ond eller helt god person. I genrer som fantasy eller science-fiction är det lättare. Kejsaren i Star Wars, Saurun eller Voldemort har ingen av dem något direkt gott, utan kan sägas vara genomonda. Men de intressanta i sammanhanget finner man där också, Darth Vader, Sauruman, Gollum och professor Snape är verkligen spännande personer. Det är svårt att säga om de är goda eller onda. Det var det som gjorde mig besviken när man såg filmatiseringen av LotR, att det dubbla förräderiet som Sauruman gör sig skyldig till endast blir ett ”enkelt förräderi”, han blir Saurun trogen och konspirerar inte mot honom också. Däremot lyckades man utomordentligt med Gollum.

Parsifals fråga kvarstår. Om man nu inte nöjer sig med svaret som Gurnemanz ger honom:  ”Deine Mutter, der du entlaufen, und die um dich sich nun härmt und grämt”

Kritik mot nobelpriset i litteratur

Mo Yan får 2012 års nobelpris i litteratur. Jag har inte läst något av honom, som så många andra. Jag vet inte heller om jag kommer att läsa något av honom. Det finns så mycket man skall hinna med och läsa och som småbarnsförälder är tiden liten. Men det verkar vara en spännande författare. Däremot reagerar jag en del på kinesiska dissidenter som kritiserar utnämningen pga. att han enligt dem lovsjungit Mao (http://www.dn.se/nyheter/varlden/ai-weiwei-nobelpriset-har-nu-urartat). Det skall enligt dem vara den värsta skandalen i litteraturprisets historia.

Men vad nu? Nobelpriset i litteratur har ofta kritiserats för att vara politiskt. Nu kritiserar man priset på politiska grunder, jag såg inte ett enda ord om att Mo Yans konstnärliga kvalitéer var dåliga. Skall man kritisera priset skall det vara på konstnärlig basis. Man kan tycka vad man vill om en persons politiska tankar men ändå uppskatta konstnärskapet. Ta t.ex. Knut Hamsuns mästerliga ”På igengrodda stigar”, skriven efter andra världskriget där han öppet stött den tyska ockupationen. Ta Beatles ”Lucy in the Sky with Diamonds” som är mycket bra fast jag inte tycker den inställning till droger som fanns hos dem. Eller varför inte min stora musikaliska ”idol” Richard Wagner som definitivt hade en del skumma tankar. De tankarna förminskar inte på något sätt storheten i hans verk. När det gäller konstnärlig bedömning av en persons verk skall i första hand inte politiska hänsyn tas, och i nobelprisets fall är detta solklart. Inget säger att en bestämd politisk uppfattning med automatik är en bra författare eller konstnär. Därför känns de kinesiska dissidenternas ord enbart fåniga. 

Förstörarnas ansikte

Det finns något som jag verkligen tycker illa om, det är aggressiv historieförstörelse. Det finns många exempel från såväl historien som från samtiden. Vi kan se skövlingen av klosterbibliotek under kungar som Gustav Vasa eller Henrik VIII, vi ser plundringen av de franska kungagravarna under franska revolutionen, förstörelsen av det bosniska nationalbiblioteket under Bosnien-kriget, talibanernas sprängande av Buddha-statyer och senast förstörandet av helgongravar i Mali. Nu kommer ytterligare ett exempel på detta, något som förhoppningsvis aldrig kommer att ske, men där historiehatet åter igen visar sitt fula tryne.  Exemplet är givetvis de två riksdagsledamöter som på allvar föreslagit att man skall förvisa Gustav II Adolf och Karl XII till historiens skräpkammare genom att flytta deras statyer i Stockholm (http://www.dn.se/sthlm/flytta-karl-xii-till-en-undanskymd-plats).

Alla dessa exempel visar på att folk inte vill veta om någon annan historia än vad de själva anser vara den väsentliga. De är som Chi Hoang Ti i Evert Taubes dikt Muren och böckerna.

Det var kungen av Tsin, Chi-Huang-Ti
Som lät bränna gula kejsardömets böcker
Changs o Konfutses o Laotses böcker
Kinas historia ska börja med mej, präntade Chi-Huang-Ti
Det var tretusen åras kinesisk pränt
Som Chi-Huang-Ti lät bränna på bålet
För att historien skulle börja med honom
Var och en som gömt någon bok
Blev märkt med glödgat järn
Den som blivit märkt med glödgat järn
Blev sänd till den kinesiska muren
Fick bära sten och mura stenar på muren
Var och en som gömt undan en skrift
Blev slav på Chi-Huang-Tis mur