Den moderna världen X

Postmodernismen

På 1960-talet och än mer senare under 1970- och 80-talen ökade kritiken mot modernismen. Utopin om ett kollektivt, funktionellt samhälle föll och istället började arkitekter åter inspireras av arkitekturhistorien, framför allt de äldre fasaderna och den historiska staden. Resultatet blev en mer varierad arkitektur. Denna riktning kallas ofta för postmodernismen.

Inom postmodernismen finns en teori om byggnaden som en bärare av betydelser, symbolspråket utvecklades med inspiration från naturen, reklamen och konsten, men allra främst från äldre arkitektur.

  

      

Portland Buildning. Michael Graves (1982)

En annan central teori var om byggnadens dialog med platsen, arkitekturhistorien och den historiska staden.

Piazza d’Italia (New Orleans). Charles Moore (2003)

New Urbanism

I USA uppstod å 1980-talet en motrörelse mot den modernistiska staden, New Urbanism eller nyurbanism. I denna rörelse vill man i stället för storskalighet och zonering av staden eftersträva, med inspiration från de förindustriella europeiska städerna, småskalighet där man till fots skulle kunna ta sig i en estetisk och varierad stadsmiljö. Bilens betydelse för staden skulle minimeras och kollektivtrafiken skulle gynnas. Man har ofta valt historisk arkitektur.

Kritiken mot nyurbanismen är att den anses vara bakåtsträvande, nostalgisk och oekonomisk.

Jakriborg (Hjärup). (1999-)

Nyfunktionalismen

I slutet av 1990-talet började åter funktionalismens formspråk återkomma inom arkitekturen. Nu utan funktionalismens sociala program. Frågan är om nyfunktionalismen skall ses som en återgång till funktionalismen eller om den är en variant av postmodernismen.

Bildförteckning:

Portland Building
Foto: Steve Morgan 1982
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Portland_Building_1982.jpg
Piazza d’Italia
Foto: okänd 1990
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:PiazzaDItalia1990.jpg
Jakriborg
Foto: Johan Magnus 2004
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Jakriborg_(61a-I).jpg