Le Corbusier

När man talar om Le Corbusier är det svårt att vara neutral. Han var både en i många fall fantastisk arkitekt, men han var också en förfärlig inspiratör och teoretiker. Vi måste se på hans enskilda verk och kunna bedöma dem utan att se på hans stadsplaner och ideologi (han var fascist, vilket han lyckades dölja bra efter kriget).

Den svenske arkitekten Hans Asplund uttryckte Le Corbusiers betydelse mycket bra i sin stora uppgörelse med funktionalismen.

”Le Corbusier är död, men hans verk lever – kanske tyvärr. Hans effekt på ett halvt sekels arkitektur och stadsbyggnad både försvaras och försvåras av det faktum att han var en gudabenådad konstnär, en av arkitekturhistoriens största. På tre sätt har emellertid hans effekt varit ödesgirig.

För det första var Le Corbusier snarare konstnär och skulptör än arkitekt; han ville placera ut sina verk glest, så man kunde röra sig fritt omkring dem ungefär som på en skulpturutställning; detta är en bakgrund till funktionalismens kanske farligaste misstag – den upplösta staden.

För det andra introducerade han en fullständigt ny arkitekturstil, som var så personlig, speciell och krävande att han själv nästan var den ende som helt kunde behärska den.

För det tredje var han en ytterligt skicklig propagandist och reklamerade med en bedövande poetisk teknik för sina egna verk och för sina egna teser. Genom sin ständiga växling mellan projektering och propaganda erhöll han allt större inflytande. Hans samlade verk står på arkitekternas bokhyllor runtom i världen. Hans idéer har anammats direkt eller indirekt av varje arkitekt idag, som står där hjälplös, förlorad, förledd. På Le Corbusier kan man verkligen tillämpas Francis Picabias yttrande: enda sättet att få efterföljare är att springa fortare än andra.

Kanske skulle det varit bättre om Le Corbusier icke skrivit , endast ritat. Kanske skulle det ha varit allra bäst om hans verk upptäckts efter århundraden i djungeln som Machu Picchu eller Angkor Vat, föremål för beundran men ej för efterapning- Världens arkitekter har dock gjort allt för att efterapa Le Corbusiers arkitektur, stadsbyggande, arbetsmetoder och propagandaverksamhet. ”

(Hans Asplund, Farväl till funktionalismen, 1980, s17)

Jag kan bara hålla med Asplund. Jag uppskattar verkligen många av hans enskilda verk, kanske allra mest Villa Savoye, men flera andra verk också. Men den upplösta staden (och den funktionsseparerade staden, som han också var far till) är ett misstag utan dess like. Det faktum att ytterst få arkitekter är i stånd att rita vackra modernistiska byggnader är ju också en sak.

Villa Savoye 

Att sedan funktionalismens byggnader är billigare att producera än mer traditionalistiska har ju också påverkat byggherrar att se till att arkitekter ritar hus som de egentligen inte behärskar att rita, får också läggas till det hela. 

Bildförteckning:

Le Corbusier i Stockholm

Foto: Okänd 1933, 

https://en.wikipedia.org/wiki/Le_Corbusier#/media/File:Le_Corbusier_1933.JPG

Villa Savoye
Foto: Valueyou
https://en.wikipedia.org/wiki/File:VillaSavoye.jpg