Mot den funktionsseparerade staden
På en båtresa mellan Marseilles och Piréus 1933 till den
fjärde kongressen för CIAM (Congrès Internationaux
d'Architecture Moderne), skissade den schweizisk-franske arkitekten Le
Corbusier fram en plan för hur framtidens städer skulle se ut. Le Corbusier såg
bilen som framtiden, den framtida staden skulle vara byggd på bilistens
villkor. I planen, som kallas Charte d’Athènes, staden bli funktionsseparerad.
Varje del av staden skulle ha sin egen funktion, boende, rekreation, handel,
industri, administration osv. Invånarna i staden skulle bo i hus som skulle
vara funktionella och effektiva.
I stor utsträckning kom tankarna från Charte d’Athènes att
påverka den svenska planeringspolitiken. Vi kan ta fram många exempel på hur
stadsdelar och hela städer i stora delar förintades skoningslöst på det
moloksaltare som CIAM skapat.
Visst kan den funktionsseparerade staden ha sina fördelar,
inte minst på pappret. Det som man dock bortser från är estetiska och
psykologiska behov hos människorna som lever i staden. Det är inte konstigt att
de välplanerade områdena som byggts för endast en funktion ofta blivit centrum
för utanförskap. Kan man bo någon annanstans så gör man det. Stadskärnorna som
drabbats av detta har blivit betongöknar som dör efter stängningstid.
På ett sätt klarade sig Växjö bra under de värsta åren, eftersom
man inte tillät för höga hus. Men centrum omvandlades till att bli en mer
funktionsbaserad del i staden, ett centrum för handel och kontor. Boendet i
stadens centrum har minskat. På 1930-talet (staden omfattade då dagens Centrum
och Söder) hade Växjö omkring 10 000 invånare, vid valet 2014 fanns det i
Centrum 1571 till kommunfullmäktige röstberättigade invånare (strax över 2000
till om man räknar med distrikten Lasarettet och Söder).
Le Corbusier såg ju bilen som framtiden och han var inte
ensam om det. Idag ser vi alla problemen med en stor privatbilism, men även om
vi gör det är vi i stort beroende av bilen för att leva i en funktionsseparerad
stad. Vi vill gärna ha bilfria centrum, men är ändå beroende av bilen för att
ta oss dit (busspriserna är i många fall högre än kostnaden för bränsle och
parkering), istället väljer vi köpcentrum i stadens utkanter. Ekvationen är
svårlöst.
De flesta vill nog att vi skall ha ett levande Centrum. För
detta krävs mer folk som bor i staden. Det räcker inte med att göra om
kommunhuset i Växjö till bostäder och bygga nya hus i utkanten av Centrum, det
behövs att vi gör upp med den funktionsseparerade staden. Riv några fula
modernistiska kontorshus, omvandla dem till flerfunktionshus med butiker och
restauranger i botten och bostäder över detta, gärna med vackra innegårdar
(mitt eget förslag är att börja med kvarteret Unaman, och mot Stortorget bygga
ett hus som harmoniserar med övriga hus). Låt människor få bo vackert utan att
behöva se ändlösa fönsterband (även det ett av Le Corbusiers påfund).
Se till att tillgängligheten med kollektivtrafiken ökar,
mitt förslag är att i första hand gör det gratis för pensionärer att åka
kollektivt i staden. Möjligen skulle man kunna tänka sig att några busslinjer
t.ex. 2/6, 4 och 5 ersätts av spårvagnar. Skapa parkeringsplatser för de boende
i stadskärnan samt för besökare, på ett sådant sätt att det kan både vara
rimligt avstånd och inte förfula staden (en byggnad som på utsidan ser ut som
ett barockpalats och som på insidan är ett parkeringshus vore en intressant
tanke).
Försök bygg flerfunktionellt i alla stadsdelar och
underlätta för den enskilde invånaren att låta bilen stå. Använd någon gång
piskan, men oftare moroten. Detta kommer att kosta, men vi måste ta en hel del
kostnader om vi vill ha en levande stad som utvecklas. Besluten om den
funktionsseparerade staden togs oftast i politiskt samförstånd, låt oss hoppas
att vi kan korrigera dessa felbeslut i samma samförståndsanda. Låt Växjö blir
en föregångare i Sverige, något som kommer att ge mer positiv publicitet till
oss än hur många ikoncentrum, världshandelscentraler och solbergshus man än
vill smälla upp.
http://www.smp.se/opinion/skapa-ett-levande-centrum/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar